Fakta Om Campbells.
Latinskt namn: Phodopus campbelli
Ursprungsland: Kazakstan
Livslängd: 2-3 år
Vikt: ca. 55 - 65 g (privatuppfödd)
Längd: 10 - 12 cm
Könsmognad: 4 - 5 veckor
Avelsmognad: 4 mån, rek. 5 mån
Dräktighetstid: ca. 18 dygn
Kullstorlek: ca. 5-10 st.
Campbells kommer ursprungligen från ett område som sträcker sig från Altaj vidare genom norra Mongoliet och Manchuriet (alltså vid gränsen mellan Kazakstan, Mongoliet och Kina) . Arten namngavs av Oldfield Thomas år 1905 och han döpte arten till Campbells dvärghamster (Phodopus campbelli) för att hedra WC Campbell som fångat in det första exemplaret den 1 Juli 1902. Numera så kan man finna Campbells i vilt tillstånd i Kina, Kazakstan, Mongoliet och Ryssland.
Utseende
Campbells är den största av våra fyra dvärghamsterarter med sina 10 - 12 cm från nos till svans och med en vikt på 55 - 65 gram. Campbells har oftast en väldigt rund och kompakt kropp, brett huvud och små ögon och öron. Campbells och vintervita kan vara svåra att se skillnad på. Det finns inget direkt kännetecken som skiljer den ena arten från den andra och det krävs viss övning för att artbestämma dem. Det är framför allt huvudets utseende som är olika; vintervita har oftast ett rektangulärt huvud med förhållandevis långt nosparti medan Campbells har ett mer triangulärt huvud med kortare nos och mer bredd mellan öronen.
Campbells finns, till skillnad från vintervita, i många olika färger, hårlag och teckningar. Campbells i vilt tillstånd har oftast färgen agouti. Även albino och argente har påträffats i det vilda, men alla de andra färgerna, teckningarna och hårlagen är något som har avlats fram i fångenskap. Vittecknat (mottled) var till exempel något som uppkom i England i början av 90-talet.
Beteende
Campbells har fått ett ganska dåligt rykte genom åren eftersom det är vanligt dom nafsar efter händer i buren då dom vaktar sitt revir, detta har ingenting med aggressivitet att göra då det är deras naturliga beteende, skopa upp hamstern i en liten skål/bytta, när dom väl är i händerna så är dom snälla. De är däremot känsliga för felaktig mänsklig hantering. Till exempel om de blir jagade av händer eller om man rör små ungar och så vidare, så kan de utveckla ett aggressivt beteende.
Campbells har en tendens att känna med tänderna på saker som är främmande, vilket en hand kan vara till en början. Detta är ingenting som gör ont. Detta är hamsterns sätt att utforska det främmande föremålet och försöka lista ut vad det är. Därför är det inte ovanligt att man får sig ett litet nyp i fingret, på nageln eller att hamstern biter på allt nytt och främmande (till exempel dina kläder) någon gång i början. När den sedan har lärt sig vad det är, så brukar detta beteende lugna ned sig.
Campbells är aktiva vid skymning och gryning, men arten brukar även vara vaken i omgångar under dagen. Campbells är extremt sociala djur och är väldigt uppmärksamma på sin omgivning. Till exempel så brukar de vakna och nyfiket komma ut ur huset då de hör att en människa rör sig vid buren.
Campbells är flockdjur och vill leva ihop med minst en artfrände. De brukar vara lätta att hålla i grupper, eftersom de oftast håller sams med varandra. Det bästa är att köpa syskon av samma kön som växt upp med varandra, då dessa brukar komma överens bäst.
Trivsel
Campbells i det vilda befinner sig oftast på stäpperna med halvtorra grästäckta slätter. Där gräver de sina hålor som kan sträcka sig hela tre meter ner i marken. Deras hålor är oftast mjukt inredda med fårull och mjukt gräs, som dessutom fungerar som isolering mot kylan. De underjordiska gångarna har oftast flera öppningar och utgångar. Detta är för att de snabbt ska kunna fly undan om de möter ett rovdjur.
Även Campbells i fångenskap gillar att gräva! Därför trivs de oftast med ett tjockt lager bottenströ (minst 15 centimeter) av blandat material med struktur som de kan gräva gångar i. Detta kan till exempel vara en mix av lättströ, carefresh, alspån, STL-strö, torv, eller spån.
Campbells är en extremt aktiv art av dvärghamstrar, med stort rörelsebehov. I vilt tillstånd så springer de flera kilometer per natt i jakten på föda. Campbells trivs gärna i en större bur -ju större desto bättre! Ett hjul i rätt storlek (minst 20 cm i diameter) ska också finnas i buren. Se också till att aktivera dina Campbells ofta! Låt dem utforska i lekhagen eller på golvet, möblera om i hamsterburen, skapa labyrinter av toarullar, ja, endast fantasin sätter gränser!
Något som bör finnas i en bur med Campbells är ett sandbad. De älskar att rulla sig i sand och även att gräva i det. Sanden har dessutom en renande effekt på deras päls som annars har en tendens att bli flottig om de inte har tillgång till sand. Många hamstrar använder även sandbadet som toalett.
Typiskt för arten
Diabetes hos Campbells är tyvärr inte helt ovanligt. Det kan i vissa fall vara en ärftlig diabetes men många gånger kan det dyka upp i tidigare diabetesfria linjer från helt fria föräldrar. Det är viktigt att man som uppfödare testar sina djur för diabetes innan parning. Samtliga ungar i en kull bör också testas innan de säljs!
Teckningen Mottled är nåt jag avlat mycket på o finns bara på Campbells. Det är en dödlig gen o ingenting för nybörjare inom avel. Korsar man 2 mottlade vid parning så föds ungarna ögonlösa/tandlösa o dom överlever inte. En förälder kan ge mottlat i kullen fast hon ser helt otecknad ut, har nån av hennes föräldrar genen o är mottlad så räcker det m ett vitt hårstrå för att hon ska ha genen. Jag har haft flera honor som gett mottlade ungar fast jag trodde hon var otecknad så därför parar man alltid en hona vars ena förälder är mottled med en hane som inte har genen. Numera avlar jag inte mottled.
Campbellns kroppspråk.
Hackar tänder:
Då är den arg o varnar.
Rädd:
När den är rädd ställer den svansen rakt upp på ryggen, den kan oxå skrika/pipa.
Stressad:
Vid stress spottar dom ut maten för att kunna fly fortare, dom kan oxå bajsa i händerna.
Fryser till:
Hamstern kan stanna upp o liksom frysa till en stund. Dom står helt blickstilla o bara tittar. Förmodligen lyssnar dom efter faror o är beredda att fly. Perfekt tillfälle att fota dom på.
Lägger sig på rygg:
Den visar underkastelse o är undergiven.
Stryker sig platt emot golvet:
Osäker på omgivningen. Hamstrar är bytesdjur, vilket dom förmodligen vet genetiskt. Dom gillar inte öppna ytor som ett stort golv eller gräsmatta, då plattar dom till sig o springer o tar skydd.
Slickar:
För att lukta bättre så kan dom slicka på dina händer, dom luktar alltså fast på ett annat sätt.
Latinskt namn: Phodopus campbelli
Ursprungsland: Kazakstan
Livslängd: 2-3 år
Vikt: ca. 55 - 65 g (privatuppfödd)
Längd: 10 - 12 cm
Könsmognad: 4 - 5 veckor
Avelsmognad: 4 mån, rek. 5 mån
Dräktighetstid: ca. 18 dygn
Kullstorlek: ca. 5-10 st.
Campbells kommer ursprungligen från ett område som sträcker sig från Altaj vidare genom norra Mongoliet och Manchuriet (alltså vid gränsen mellan Kazakstan, Mongoliet och Kina) . Arten namngavs av Oldfield Thomas år 1905 och han döpte arten till Campbells dvärghamster (Phodopus campbelli) för att hedra WC Campbell som fångat in det första exemplaret den 1 Juli 1902. Numera så kan man finna Campbells i vilt tillstånd i Kina, Kazakstan, Mongoliet och Ryssland.
Utseende
Campbells är den största av våra fyra dvärghamsterarter med sina 10 - 12 cm från nos till svans och med en vikt på 55 - 65 gram. Campbells har oftast en väldigt rund och kompakt kropp, brett huvud och små ögon och öron. Campbells och vintervita kan vara svåra att se skillnad på. Det finns inget direkt kännetecken som skiljer den ena arten från den andra och det krävs viss övning för att artbestämma dem. Det är framför allt huvudets utseende som är olika; vintervita har oftast ett rektangulärt huvud med förhållandevis långt nosparti medan Campbells har ett mer triangulärt huvud med kortare nos och mer bredd mellan öronen.
Campbells finns, till skillnad från vintervita, i många olika färger, hårlag och teckningar. Campbells i vilt tillstånd har oftast färgen agouti. Även albino och argente har påträffats i det vilda, men alla de andra färgerna, teckningarna och hårlagen är något som har avlats fram i fångenskap. Vittecknat (mottled) var till exempel något som uppkom i England i början av 90-talet.
Beteende
Campbells har fått ett ganska dåligt rykte genom åren eftersom det är vanligt dom nafsar efter händer i buren då dom vaktar sitt revir, detta har ingenting med aggressivitet att göra då det är deras naturliga beteende, skopa upp hamstern i en liten skål/bytta, när dom väl är i händerna så är dom snälla. De är däremot känsliga för felaktig mänsklig hantering. Till exempel om de blir jagade av händer eller om man rör små ungar och så vidare, så kan de utveckla ett aggressivt beteende.
Campbells har en tendens att känna med tänderna på saker som är främmande, vilket en hand kan vara till en början. Detta är ingenting som gör ont. Detta är hamsterns sätt att utforska det främmande föremålet och försöka lista ut vad det är. Därför är det inte ovanligt att man får sig ett litet nyp i fingret, på nageln eller att hamstern biter på allt nytt och främmande (till exempel dina kläder) någon gång i början. När den sedan har lärt sig vad det är, så brukar detta beteende lugna ned sig.
Campbells är aktiva vid skymning och gryning, men arten brukar även vara vaken i omgångar under dagen. Campbells är extremt sociala djur och är väldigt uppmärksamma på sin omgivning. Till exempel så brukar de vakna och nyfiket komma ut ur huset då de hör att en människa rör sig vid buren.
Campbells är flockdjur och vill leva ihop med minst en artfrände. De brukar vara lätta att hålla i grupper, eftersom de oftast håller sams med varandra. Det bästa är att köpa syskon av samma kön som växt upp med varandra, då dessa brukar komma överens bäst.
Trivsel
Campbells i det vilda befinner sig oftast på stäpperna med halvtorra grästäckta slätter. Där gräver de sina hålor som kan sträcka sig hela tre meter ner i marken. Deras hålor är oftast mjukt inredda med fårull och mjukt gräs, som dessutom fungerar som isolering mot kylan. De underjordiska gångarna har oftast flera öppningar och utgångar. Detta är för att de snabbt ska kunna fly undan om de möter ett rovdjur.
Även Campbells i fångenskap gillar att gräva! Därför trivs de oftast med ett tjockt lager bottenströ (minst 15 centimeter) av blandat material med struktur som de kan gräva gångar i. Detta kan till exempel vara en mix av lättströ, carefresh, alspån, STL-strö, torv, eller spån.
Campbells är en extremt aktiv art av dvärghamstrar, med stort rörelsebehov. I vilt tillstånd så springer de flera kilometer per natt i jakten på föda. Campbells trivs gärna i en större bur -ju större desto bättre! Ett hjul i rätt storlek (minst 20 cm i diameter) ska också finnas i buren. Se också till att aktivera dina Campbells ofta! Låt dem utforska i lekhagen eller på golvet, möblera om i hamsterburen, skapa labyrinter av toarullar, ja, endast fantasin sätter gränser!
Något som bör finnas i en bur med Campbells är ett sandbad. De älskar att rulla sig i sand och även att gräva i det. Sanden har dessutom en renande effekt på deras päls som annars har en tendens att bli flottig om de inte har tillgång till sand. Många hamstrar använder även sandbadet som toalett.
Typiskt för arten
Diabetes hos Campbells är tyvärr inte helt ovanligt. Det kan i vissa fall vara en ärftlig diabetes men många gånger kan det dyka upp i tidigare diabetesfria linjer från helt fria föräldrar. Det är viktigt att man som uppfödare testar sina djur för diabetes innan parning. Samtliga ungar i en kull bör också testas innan de säljs!
Teckningen Mottled är nåt jag avlat mycket på o finns bara på Campbells. Det är en dödlig gen o ingenting för nybörjare inom avel. Korsar man 2 mottlade vid parning så föds ungarna ögonlösa/tandlösa o dom överlever inte. En förälder kan ge mottlat i kullen fast hon ser helt otecknad ut, har nån av hennes föräldrar genen o är mottlad så räcker det m ett vitt hårstrå för att hon ska ha genen. Jag har haft flera honor som gett mottlade ungar fast jag trodde hon var otecknad så därför parar man alltid en hona vars ena förälder är mottled med en hane som inte har genen. Numera avlar jag inte mottled.
Campbellns kroppspråk.
Hackar tänder:
Då är den arg o varnar.
Rädd:
När den är rädd ställer den svansen rakt upp på ryggen, den kan oxå skrika/pipa.
Stressad:
Vid stress spottar dom ut maten för att kunna fly fortare, dom kan oxå bajsa i händerna.
Fryser till:
Hamstern kan stanna upp o liksom frysa till en stund. Dom står helt blickstilla o bara tittar. Förmodligen lyssnar dom efter faror o är beredda att fly. Perfekt tillfälle att fota dom på.
Lägger sig på rygg:
Den visar underkastelse o är undergiven.
Stryker sig platt emot golvet:
Osäker på omgivningen. Hamstrar är bytesdjur, vilket dom förmodligen vet genetiskt. Dom gillar inte öppna ytor som ett stort golv eller gräsmatta, då plattar dom till sig o springer o tar skydd.
Slickar:
För att lukta bättre så kan dom slicka på dina händer, dom luktar alltså fast på ett annat sätt.